Jag har nu försökt göra lite research för att samla material till att skriva om den. Tyvärr har det inte varit speciellt lätt. Kanelbullen har verkligen försvunnit spårlöst.
Nästan...
Jag lyckades spåra upp Degen, en av Kanelbullens barndomskamrater, och vi stämde träff på ett litet café som låg i ett skumt område jag normalt undviker.
En kvart efter utsatt tid dyker han upp. Lätt andfådd. Han verkar stressad och beställer in ett glas saft innan sätter sig mitt emot mig.
Degen: Hej på're föffan! Du, ja har lite bråttom så du får snabbarej.
Jag: Ok. Då kör vi direkt. Hur väl kände du Kanelbullen?
Degen: Joföffan sörru! Vi va typ ganska tajta när vi var små. De va jag å KB då. Å nåra te. Vi va typ oskiljaktiga. Trodde vi i alla fall.
Jag: Vad hände?
Degen: Jaduföffan... Vi växte väl upp. Man mognar asså. Du vet. Skaffar nya intressen.
Jag: Och nya vänner också då?
Degen: Näfföffan. Inte först. Vi jäste i takt till en början kan man säga. Hela gänget. Vi spreds ut, men höll ändå kontakten. Men rätt snart började de andra hamna snett.
Jag: På vilket sätt då?
Degen: Ähföffan, du vet. Man är ju odödlig tycker man. Gänget började expirementera med farligheter.
Jag: Droger?
Degen: Aföffan! Nåt i den stilen i alla fall. Inte så farligt till en början. Mest fett då. Men sen. Ja. De andra började hetsa varandra. Vem kan ta mest? Vem vågar vara först med nya grejer?
Jag: Låter farligt.
Degen: Aföffan! Ja jävlar du! Jag var skitskraj. Men det vågade jag inte säga. Så jag drog mig undan du vet.
Jag: Men de andra fortsatte...
Degen: Afföffan. Det var ingen hejd på'rom. De börja ta pulver. Först sånt där brunt du vet. KB var helt galen i det bruna. Sen vitt också. Ja, de blev helt ihoprullade av skiten.
Och sånt gör att man fixar fan inte att hålla ihop. Speciellt KB hade svårt för det. Han var nog den som drog först.
Jag: Och sen dess har han varit försvunnen?
Degen: Njaföffan, jag såg han igen efter en tid. Han hade nog varit utomlands, för han var brun som fan. Såg ut att ha gått på ännu tyngre skit också. Han va helt täckt av det där vita pulvret. Fast i kristallform då. Stora kristaller. Som pärlor. Dä ä fan mycke faligare.
Jag hann fan inte ens morsa på han innan han stack igen. Sen dess har han varit borta.
Jag: Har du letat efter honom?
Degen: Aaföffan! Eller Näföffan! Eller... inte jättenoga asså. Man har ju kontakter i de där kretsarna, så jag vet att han lever i alla fall.
Det är ett par år sedan nu, men nådastöten kom ju när han fick veta att han inte var välkommen till sina fans i Småland längre.
Jag: Fans? I Småland?
Degen lutar sig framåt och sänker rösten. Han ser sig om över axeln och en viss nervositet kan anas i hans blick.
Degen: Afföfan! Han brukade få hälsa på på ett ställe där. Inte för att han kunde sjunga eller var bra på nån sport eller så. Men han är en jävla mjuk å go snubbe, KB.
Och där blev han riktigt uppskattad har jag hört. Men sen fick han veta att han inte var välkommen längre.
Jag: Slutade de att tycka om honom helt plötsligt?
Degen: Näfföfan! Nästan alla gilla honom helskarpt. En del kunde tycka han var lite torr, men de uppskattade ändå besöket. Jag tror att det var nån höjdare som kände sig hotad.
Jag: Av Kanelbullen?
Degen: Vettefan föffan! Stopp ble're i alla fall. Sen dess har ingen sett han. De brukar skrivas en del i media å sånt. Och det ryktas om att han dyker upp som hastigast på andra ställen. Men det är ju lixåm inte samma grej.
Jag: Tror du att han kommer tillbaka?
Degen: Jaföffan! Kanske inte i samma regi som innan. Men fansen finns ju kvar. De sviker inte lika lätt. Men det får ske i skuggorna sörru. Lite underground. Det kan ses som illojalt annars. Kan bli ett jävla hallabaloo.
Jag: Hur ser livet och framtiden ut för dig då? Går det bra?
Degen: Äääääeeehhh....föffan... Jag måste dra! Hej påre!
Jag sitter kvar och ser honom slinka runt hörnet. Vemodig efter att ha hört om detta livsöde.
Plötsligt ser jag en rörelse i skuggorna. Den närmar sig och jag hör en svag viskning:
"Jag blev bortkörd från delar av samma ställe förra året. Undanjagad och bitvis ovälkommen. Jag har träffat KB efter det. Vi lurar i bakgrunden och hoppas på att få komma tillbaka. Glöm oss inte."
Sedan blev det tyst. Jag såg mig om för att se ifall någon märkt det som skedde. en äldre man mötte min blick och jag gick fram.
Jag: Såg du?
Mannen: Japp.
Jag: Vem var det?
Mannen: Han är känd som JB. Populär över hela landet. Men har också tvingats dra sig undan. Åtminstone från det offentliga. Rör sig i mindre, privata kretsar numera.
Jag: JB? Vad står det för?
Mannen: Julbordet....
- Why are you peppering the steak? You don't know if tigers like pepper.
- Tigers love pepper. They hate cinnamon.
