Wild strawberry places i Nya Jórvík

Det har firats födelsedagar i familjen.
Både jag och frugan har petat in en varsin pinne i åldersbrasan den gångna veckan. Med anledning av det tog vi oss till den stora staden i väst för att fira lite.
På en vecka hinner man så klart inte med så väldigt mycket, men med lite planering kan man få ut en hel del av resan ändå.
Några punkter utöver standardsakerna ni inte bör missa är:

* The View.
En restaurang i med New Yorks coolaste utsikt. Ligger vid Times Square och är belägen på 48:e våningen i hotell Marriott Marquis. För att man inte ska tröttna på att stirra på samma stadssiluett så snurrar hela restaurangen. Maten är dock stilla så det är hela tiden nya vägar mellan maten och bordet.
En buffé här kostar 35 dollars. Bara efterrättsbuffén är värt varenda cent.

* Venieros.
Enligt kännare görs världens godaste cheesecake här. Eftersom jag inte är någon expert på området nöjer jag mig med att påstå att den var god så in i helvete.
Ett tips är att gå dit lite småhungrig. Är man störmätt halvvägs in i godsakerna kan det ta emot lite. Det kan i sin tur resultera i att de övriga anklagar dig för att inte heller gilla grejerna som serveras så värst mycket. Du ska ju dessutom stoppa i dig övriga sällskapets rester. De har ju också nyss ätit och har den fula ovanan att lämna kvar på tallrikarna. Skäms!

* Dessert Truck.
Åk hit och ät efterrätt en annan dag än dessa ovan.
Kan ni inte bestämma er för vad ni vill ha så kan ni bara beställa på måfå. Tror inte de har något på menyn som inte är gott. Tidigare åkte de runt i en bil och serverade, men eftersom folk i New York är lata och har annat för sig än att jaga en dessertbil hela dagarna har de ett litet fik istället.
Vill ni prova själva så anordnar de småkurser också. Själv föredrar jag att äta, så jag nöjer mig med det.

* Kycklinggyro.
I New York finns det hur många vagnar som helst där man kan köpa småätarmat. Ska ni bara prova en så ta er till korsningen 33:e gatan 7:e avenyn. I hörnet närmast Penn Plaza och Madison Square Garden står den vagn som servererar de största och bästa kyckliggyrosarna. Beställ med chilisås och be om extra servetter så att ni har nåt att snyta er i efteråt. För det är precis lagom starkt för att man ska bli lite snorig i näsan.
Också värt ett extrastopp om man inte råkar vara i närheten. Tänk på att gyro inte uttalas "gyro". De förstår ingenting om ni inte säger "djajjro".

* The Boat House.
Det här stället ligger inbakat bland träden vid en av sjöarna i Central Park. Är det fint väder måste det här vara det mysigaste stället att stanna till på för att ta en öl eller fem.
Se bara till att någon är ansvarig för koden till cykellåsen. Kan bli lite väl dyra öl om ni måste kalla dit uthyraren.

* Bryant Park.
Om vädret tillåter ska ni ta er hit och titta på till exempel film. Se till att vara där i god tid för gräsmattan blir fullpackad med folk rätt tidigt. Det kan vara lite svårt att höra konversationen i filmen om man har några tusen människor mellan sig och högtalarna.

Sen finns det miljoner andra saker att hitta på utöver dessa sex. Men det finns även nästan lika många sidor på det hära internettet som vill tipsa om det så jag nöjer mig med ovan nämnda saker.
Utgå från dessa och anpassa resten efter det så kommer ni att få en bra vistelse.

Nästa gång tar jag nog upp lite funderingar på om vi behöver fler poliser eller inte.

---

- Where are you going?
- Up.

En liten paus

Vänta lite nu! Vad händer? Det är ju alldeles grönt ute och jag har inte behövt skrapa rutorna på bilen på flera veckor.
Nån sa att verkligheten har gått sta och vilja bli kallad "Sommar". Tänk att det skulle bli det i år med. Det betyder att vissa kommer att påstå att det är "onödigt" att sitta vid datorn. Har ni hört så dumt?

Ja ja... Det går väl att hitta ersättningsaktiviteter. Fotbolls-EM till exempel. Jag gillar att titta på fotboll. Speciellt när landslaget spelar. Sveriges första match i EM gillade jag INTE att titta på. Men då spelade de inte. De var också bara där och tittade på.

"Gör det bättre själv då", brukar en del puckon säga.
Men det tänker jag inte alls göra. För jag föredrar att titta. Förutom i måndags. Då vette fan om jag inte hade platsat i landslaget större delen av matchen.

I övrigt händer inte så mycket. Fortfarande lite tagen efter Kennet Cup. Dessutom är jag lite spänd inför det som ska ske nästa vecka. Då ska jag få en 40-åring. Och alla som har lite hjärna eller i alla fall en miniräknare eller liknande till hands kan ju räkna ut att det blir dubbelt så bra som en 20-åring. Det kommer säkert att kännas lite som att vinna på lotto eller varför inte placera sig topp fem i en Mustaschkamp?

Livet känns rätt så bra just nu och jag har goda förhoppningar om att redan den närmsta framtiden kommer att bli ännu bättre. Det händer en del helt enkelt. Åt det positiva hållet dessutom. Det är man ju inte bortskämd med. Allt är inte bra naturligtvis, men det mesta i alla fall.

Exakt vad som kommer att hända tar jag efterhand grejerna inträffar. Känns som att oddsen för att beskriva det någorlunda korrekt ökar.

Det kommer i alla fall att finnas en risk att blogguppdateringen blir om möjligt ännu mer sporadisk än den hittills har varit. Hoppas att ni kan ta det.

Skulle ni få tråkigt kan ni tokstirra på den här i ett par timmar varje dag:



Sen kan ni ta lite ögondroppar och en öl. Då är ni redo för action och kan hoppa hage eller räkna flugor eller något annat spännande.



Och för er som ska ut i trafiken: Kom ihåg att dieselbilar drar minst bensin.

Kennet Cup

Tagen av upplevelserna i samband med Kennet Cup har jag inte förrän nu tagit mej i kragen och försökt beskriva hur det var. Det är helt enkelt för svårt att med mitt ordförråd sammanfatta lördagen den andra juni 2012 på ett sätt som ger dagen rättvisa.
Men jag gör ett försök i alla fall:

Det har tjatats en del om en insamling här på bloggen.
för nytillkomna läsare kan jag ge en kort sammanfattning:
Jag och ett gäng Bolognaresenärer bestämde oss för att skramla in pengar till förmån för Kennet Cup. Kennet Cup i sin tur samlar pengar till Cancerfonden. Vet ni inte vad Cancerfonden gör tycker jag ni kan krypa tillbaka under stenen och läsa på.

Vi fick till slut ihop över 64 000 spänn!!!

Nu skulle jag kunna göra en skitlång lista och tacka alla som på ett eller annat sätt varit med och bidragit till insamlingen. Men det tar jag inte här och nu. Ni är ju så många. Ingen nämnd - ingen glömd som det heter.
Jag är inte desto mindre tacksam för det. Ni är grymma! Tack alla!

Men som jag nämnde i förra inlägget så är kampen mot prostatacancer inte över bara för att det har varit Kennet Cup. Nej, cancer är ett elände året runt så därför är även kampen mot den också det. Så sluta inte kämpa! Det ska gå!

I lördags var det i alla fall dags.

Mycket Manliga Mustaschprydda Män!

Gräddan av Bolognas Mustaschmästare från 2011 träffades på ett soligt Heden i Göteborg för att avnjuta lite lattjolajbanfotboll. Det var verkligen en upplevelse att strosa omkring bland alla kända och okända människor och titta på fotboll. En folkfest är väl det bästa ordet som beskriver tillställningen. Att det dessutom är för en god sak gör det inte sämre.

Kennet Andersson hade satt ihop ett lag med spelare som var med när Sverige tog brons i fotbolls-VM 1994. Den här gången nöjde de sig inte med tredjeplatsen utan sopade hem hela turneringen.

Patrik Andersson, Jocke Björklund och Roland Nilsson laddar inför nästa match.

På kvällen var det dags för Efterfest. Jag stavar Efterfest med stort E för jävlar i min lilla låda vilken fest det var! Det har nästan gått en vecka, men det är ändå svårt att finna ord för hur den kvällen kändes.

Först och främst fick man komma dit i ett Übersällskap bestående bland annat av en regerande svensk mästare i mustaschkamperi och en vinnare av dennes rosa ledartröja. Signerad av mästaren själv.

Det var inte bara sportkändisar på plats.

Kennet strålade som vanligt

Efterföljande timmar kan jag sedan drömma mig tillbaka till hur länge som helst och hur många gånger som helst. Det jag minns i alla fall. Det blev lite dimmigt mot slutet. Så pass att till och med kamerorna fick svårt att fokusera.

Stenhårda grabbar...

Vi fick i alla fall gå upp på scenen där vår fjärdeman Roberto Vacchi var konferencier och officiellt överlämna våra insamlade medel till Kennet Cup.

Efter det hölls auktioner allt eftersom middagen fortsatte.
Hela kvällen fick jag anstränga mej för att inte huvudet skulle skruvas loss.

 Minnesvärd räddning anno 1994

 

Minnesvärd räddning anno 1994

Sportlegenderna och diverse annat namnkunnigt folk fanns överallt! Och det var garanterat fler än jag kände igen. De visade stort tålamod med oss vanliga dödliga som fick allt svårare att lämna dem i fred allt eftersom kvällen övergick till natt.

Det är några personer jag vill rikta ett speciellt tack till:

• Fasching med sällskap: Jag hade väldigt höga förväntningar på få tillbringa dagen och kvällen med dig. Tillsammans med din härliga hustru levde ni upp till dessa med råge.
• Fredrik med sällskap: Ni är aldrig tråkiga att ha att göra med. Vilka moves på dansgolvet!
• Kennet: Mer sympatisk människa får man leta efter. Den du är och det du gör är föredömligt. (Förutom att du spöar skiten ur mej på Rumble). Keep up the good work!
• Roberto: Kan man vara på dåligt humör i samma rum som dig? Du har en otrolig förmåga att hålla i gång folk. Fan, jag har ju till och med börjat kolla lite på cykling!
• Alexandra: Vilket engagemang! Snacka om positiv energi. Du är en klippa!

Ni bidrog stort till att dagen och kvällen blev ett minne jag kommer att bära med mig länge.
Det är en stor ära att ha fått förmånen att träffa och till viss del lära känna er och jag hoppas att det kommer fler minnesvärda tillfällen.

Nu siktar jag in mej på en cheesecake!

Slutspurt

Imorgon smäller det. Då ska Kennet Cup avgöras på Heden i Göteborg.
Då ska även de pengar vi samlat in med denna insamling överlämnas.
Det har stundtals gått trögt, men många bäckar små och så vidare.
En del större bidrag har dessutom kommit in tack vare Vacchis auktioner.

Med anledning av det har Fasching också startat en auktion som förhoppningsvis drar in massor av stålar till insamlingen.
Passa på att ta del av detta exklusiva erbjudande. Man vet aldrig om - eller när - något liknande inträffar.

Det är skönt att vara allierad med sådana rediga karlar

Insamlingens mål var på 50 000 kr och nåddes igår. Det betyder naturligtvis inte att problemen med prostatacancer är över.
Så sluta inte upp med att skänka pengar. Varje krona gör nytta.



När ni gjort det kan ni börja planera för en Göteborgstripp imorgon.

Vi ses på Heden!