Mustasch, kaffe och vackra människor

Det är är nu bara några veckor kvar innan insamlingen ska redovisas.

Tittar man på hur det ser ut nu kan man konstatera att i skrivande stund har 139 bidrag kommit in! (Ja, det kändes bra att skriva "i skrivande stund". Lite som en skjutjärnsjournalist som liverapporterar från Årjängs juniormästerskap i kubb).

Vad säger man om det? Helt fantastiskt.

De flesta givarna har jag ingen aning om vilka det är.Men vad gör väl det? Grymt bra människor är det i alla fall. 

Mer än halvvägs till målet på 50 000 är vi. Så nu är det dags att lägga in en spurt. Det är inte för tidigt för jag vet att det bara är folk med hög mjölksyratålighet som läser den här bloggen.

Och kanske en och annan kubbjunior från Årjäng.

Jag har förresten fått ett eget bidrag. Helt fristående från prostatacancerinsamlingar. Nämligen en alldeles egen kaffemugg till jobbet. Det hade jag i och för sig redan en, men trots sin vackra utformning så har den sina begränsningar. Eller egentligen en stor begränsning: Den är för liten.

Liten men snygg

När jag druckit upp mitt kaffe vill jag känna mig nöjd ett tag. Inte direkt vilja ha mer. Så därför är det bra att jag får plats med ytterligare en halv påtår i den här nya.

Större men inte så snygg

Enligt min familj är mitt kaffedrickande en förutsättning för att jag ska vara någorlunda acceptabel att vistas under samma tak med.
Enligt mej är mitt kaffedrickande en förutsättning för att omvärlden ska vara någorlunda acceptabel att vistas i samma verklighet med.

Nu kan man slippa att behöva blanda mugg med en massa "vanligt" folk som smyger omkring på jobbet.
Ni vet såna där som vägrar att odla mustasch enbart för att de påstår att det är fult.
Jag har ett litet meddelande till dem: Ni är skitfula även utan mustasch! Vad har ni för självbild egentligen?

Sådär. Nu kan alla ni vackra människor, med eller utan mustasch, börja läsa igen.
Själv ska jag gå och hämta kaffe i min lite större mugg. Kollegorna blir lite trevligare då.

Sen ska jag hem och bli lite mer vuxen. Om allt går enligt planerna ska jag nämligen gå och bli tonårsförälder i dagarna.
Ojojoj.

Putell på er, grevar och baroner!