Men jag gör ett försök i alla fall:
Det har tjatats en del om en insamling här på bloggen.
för nytillkomna läsare kan jag ge en kort sammanfattning:
Jag och ett gäng Bolognaresenärer bestämde oss för att skramla in pengar till förmån för Kennet Cup. Kennet Cup i sin tur samlar pengar till Cancerfonden. Vet ni inte vad Cancerfonden gör tycker jag ni kan krypa tillbaka under stenen och läsa på.
Vi fick till slut ihop över 64 000 spänn!!!
Nu skulle jag kunna göra en skitlång lista och tacka alla som på ett eller annat sätt varit med och bidragit till insamlingen. Men det tar jag inte här och nu. Ni är ju så många. Ingen nämnd - ingen glömd som det heter.
Jag är inte desto mindre tacksam för det. Ni är grymma! Tack alla!
Men som jag nämnde i förra inlägget så är kampen mot prostatacancer inte över bara för att det har varit Kennet Cup. Nej, cancer är ett elände året runt så därför är även kampen mot den också det. Så sluta inte kämpa! Det ska gå!
I lördags var det i alla fall dags.
Mycket Manliga Mustaschprydda Män!
Kennet Andersson hade satt ihop ett lag med spelare som var med när Sverige tog brons i fotbolls-VM 1994. Den här gången nöjde de sig inte med tredjeplatsen utan sopade hem hela turneringen.
Patrik Andersson, Jocke Björklund och Roland Nilsson laddar inför nästa match.
På kvällen var det dags för Efterfest. Jag stavar Efterfest med stort E för jävlar i min lilla låda vilken fest det var! Det har nästan gått en vecka, men det är ändå svårt att finna ord för hur den kvällen kändes.
Först och främst fick man komma dit i ett Übersällskap bestående bland annat av en regerande svensk mästare i mustaschkamperi och en vinnare av dennes rosa ledartröja. Signerad av mästaren själv.
Det var inte bara sportkändisar på plats.
Kennet strålade som vanligt
Efterföljande timmar kan jag sedan drömma mig tillbaka till hur länge som helst och hur många gånger som helst. Det jag minns i alla fall. Det blev lite dimmigt mot slutet. Så pass att till och med kamerorna fick svårt att fokusera.
Stenhårda grabbar...
Vi fick i alla fall gå upp på scenen där vår fjärdeman Roberto Vacchi var konferencier och officiellt överlämna våra insamlade medel till Kennet Cup.
Efter det hölls auktioner allt eftersom middagen fortsatte.
Hela kvällen fick jag anstränga mej för att inte huvudet skulle skruvas loss.
Minnesvärd räddning anno 1994
Minnesvärd räddning anno 1994
Sportlegenderna och diverse annat namnkunnigt folk fanns överallt! Och det var garanterat fler än jag kände igen. De visade stort tålamod med oss vanliga dödliga som fick allt svårare att lämna dem i fred allt eftersom kvällen övergick till natt.
Det är några personer jag vill rikta ett speciellt tack till:
- Fasching med sällskap: Jag hade väldigt höga förväntningar på få tillbringa dagen och kvällen med dig. Tillsammans med din härliga hustru levde ni upp till dessa med råge.
- Fredrik med sällskap: Ni är aldrig tråkiga att ha att göra med. Vilka moves på dansgolvet!
- Kennet: Mer sympatisk människa får man leta efter. Den du är och det du gör är föredömligt. (Förutom att du spöar skiten ur mej på Rumble). Keep up the good work!
- Roberto: Kan man vara på dåligt humör i samma rum som dig? Du har en otrolig förmåga att hålla i gång folk. Fan, jag har ju till och med börjat kolla lite på cykling!
- Alexandra: Vilket engagemang! Snacka om positiv energi. Du är en klippa!
Det är en stor ära att ha fått förmånen att träffa och till viss del lära känna er och jag hoppas att det kommer fler minnesvärda tillfällen.
Nu siktar jag in mej på en cheesecake!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar