Trevligt trevligt...

Vi hade finfrämmande i helgen.
Ett sånt där "när vi ändå har vägarna förbi" - besök norrifrån i lördags.
Vägarna förbi betyder i detta fall att man är inom en 10-milsradie.
Vi inte ses så ofta och vi hade inget inbokat så det var mycket välkommet.
Och vem kan tacka nej när man föräras ett besök av två Combat-Campare?

Efter att vi ätit lunch var det dags för lite geocaching. Hittade till slut en nedgräven sådan i skogarna kring Mellbystrand.
Gästerna ville även passa på att känna lite på havet så det blev en tur på stranden också.
Kallt som Sören var det.
Jag nöjde mig med att se på när O bekräftade det faktum att även havsvattnet var kallt.

När Combat-polarexpeditioner måste man energikompensera.
Efter lite överläggning kom vi fram till att sannolikheten att vi ska få den näring vi är ute efter blir större om vi åker till Halmstad.

Det visade sig tyvärr att det fanns ett par för oss okända parametrar som vi inte tagit med i vår beräkning:

• I Halmstad äter man ute när man fått lön.
• I Halmstad hade man stängt igen halva den restaurang vi hade som förstaval.

Om det senare berodde på att det var vintersäsong, att det var lönehelg eller om de helt enkelt bara ville jävlas med oss hade vi ingen lust att ta reda på.
Vi var ju hungriga.

Så det blev till att leta vidare.

Ett vältajmat stopp på en icke übertydligt namngiven restaurang resulterade i att vi fick ett bord för fyra.
En snabb blick menyn och de övriga gästernas tallrikar satte fart på i alla fall min salivproduktion.

Personalen var trevlig i alla fall. Maten var ok. Inte mycket mer.
Jag beställde in "Sauterade jätteräkor med kryddat örtsmör & vitt bröd" till förrätt.
Det lät ju gott och proffsigt. Om jag inte riktigt förstår namnet på maträtten måste det ju vara sån där finmat.
"Sauterat" låter ju som franska. Eller finska. Jag kör på franska för det känns proffsigare.
Så här såg det ut i alla fall (efter att jag ätit 2 räkor och en brödbit):




Tre mackor och fem räkor i rödbrun olja som smakade.... olja... och lite rödbrunt...
Inte så imponerande. Men  det gick att äta utan att tycka illa om det i alla fall.

Till varmrätt föll mitt val på "Ugnsbakad kycklingfilé med ädelost, grönsaker och purjolöksstekt potatis".
Inga konstiga ord här, men står det "ädelost" blir jag alltid lite extra intresserad.

Såsen var god. Kunde varit lite mer ädelostsmak, men helt ok.
Kycklingfilén smakade inte. Men den var inte torr i alla fall.
Misstänker att kocken tänkte på hur han skulle lösa världsfreden i stället för att krydda när han lagade min mat.
Uppläggingen tyder i alla fall på det:




Det är nog så att:
"Du vill ha fred på jorden men får leva med att det är konflikter".
"Du kan välja kött på skalan Rare till Well done, men får leva med att köttet serveras medium-well".

Det fick i alla fall A erfara. Hungern gjorde att köttbiten gick ner ändå.
Och mätta blev vi.
Tillräckligt mätta för att inte orka med någon efterrätt. Vi kom överens om att börja med efterrätten nästa gång.

Istället får ni se ett par bilder på bordsgrannarnas val:



"HÄRLIG CHOKLADTRYFFEL med spännande smak" hette den här tärningsstora chokladbiten.
Eftersom jag inte smakade kan jag inte bedöma smaken.
Men det visuella intrycket var: En chokladbit från en Aladdin-ask till priset av halva asken.
Vet inte om det var varken härligt eller spännande.

Glassen såg i alla fall lite spännande ut:



Den här efterrätten hade det fantasieggande namnet "VANILJGLASS med chokladsås".
Var får de allt ifrån?

Efter maten åkte vi hem för lite samkväm och diverse alkoholhaltiga drycker.
På söndagen stuvade vi om i gästernas bil inför deras hemfärd.
Själva huvudsyftet(!) med deras resa var införskaffande av ett brutalt stort älghuvud.
Det var ett bra älghuvud. Det räddade ju vår helg.



Tack O och J för ett riktigt härligt dygn!


Glöm inte att beställa bord!