tisdag 3 april 2012

Mikkemannen goes Twitter

I förra inlägget fick ni en cliffhanger om Twitter. Så håll i er nu:
Jag börjar med att påpeka att Twitter är ganska nytt för mej. Trodde väl liksom med Facebook att jag inte skulle hålla på med sånt.

Men Priapos på jobbet sa att han skulle följa mitt twittrande om jag satte igång så jag får väl anse det mer eller mindre påtvingat. För Priapos är en person som gärna totalsågar sociala medier som Facebook och liknande.
När jag tänker efter så totalsågar han det mesta han inte begriper. Utom kvinnor. Fast dem begriper ingen sig på.
Så nu ska han fan få släppa hörnflaggan och bära hem potatisen.

Nu ska jag inte låtsas att någon annan än jag förstår det här med Twitter. Eftersom det finns en hel hink med internetsidor som gärna ger sin bild av fenomenet så nöjer jag mig med att ge er denna sammanfattning:

Twitter handlar om att häva ur sig en massa nonsens. Flera gånger per dag.
"Precis som Facebook då?", kanske ni undrar.
Nej, här handlar det om att en massa främlingar ska läsa det också. Inte bara era "vänner".
Man kan välja att följa speciella twittrares nonsens: Leta reda på någon ni vill följa. Personernas alias består av ett "@" följt av namnet. Till exempel @mikkemannen eller @MsRebeccaBlack.

Man ska dessutom få så många som möjligt att ta del av sitt eget nonsens. Fast jag vill påpeka att mitt nonsens är bättre än allt annan nonsens. Fast alla kanske inte håller med. De har fel i så fall.

Vill man hålla koll på vissa saker eller ämnen kan man sortera ut det nonsens som berör det genom att använda hashtaggar. Det går bra även om man är ickerökare eller drogmotståndare (Hej alla göteborgare!).
En hashtagg är ett ord med ett # framför sig. Till exempel #analklåda, #bävernylon eller #KnäredÄlskarJustinBieber.
Hur ni hittar saker och personer att följa får ni lista ut själva. Kommer ni bara igång så går det av bara farten.

Riktiga twittrare nöjer sig så klart inte med att sitta vid datorn och twittra. Ska det vara lite mer på riktigt ska man dra hem en app till mobilen. Jag använder iPhone och har hittills bara testat gratisversionerna av Twitters egna app, Twitterrific och Echofon. Vilken som är bäst har jag inte riktigt bestämt mig för. Och vilken ni väljer skiter jag högaktningsfullt i.
















Se nu till att ni äter ordentligt och får rikligt med vila tills nästa gång.
För då ska vi prata bloggar. Och då blir det allvar.

Beep Beep, Richie

Inga kommentarer: