Har inte slutat vara duktig bara för att det är helg. Som jag skrev senast så har jag begett mig norrut för att vara min mor behjälplig i hennes flytt. Hon ska få ett extra rum. Det måste ju finnas utrymme för gäster. Annars blir man gammal och gaggig och börjar spendera dagarna med att gnälla över att ingen vill hälsa på.
Det är en bit att åka till metropolen där arbetet var förlagt. När jag och sonen närmade oss Jönköping bestämde vi oss för att ta oss en bensträckare. Jönköping är en stad som jag annars bara brukar åka igenom, men numera har jag en kollega där så jag tyckte situationen var så pass speciell att jag skulle göra honom uppmärksam på min närvaro. "Klart grabben ska ha nåt att skryta om", tänkte jag. Ödmjuk som vanligt...
"Kom hit och smaka lite glass", blev svaret.
Hur tackar man nej till det? Speciellt när man lockas med kaffe till glassen samtidigt som man redan börjar bli pömsig fastän men bara rest knappt halvvägs.
Så jag och S gjorde vårt livs första Jkpg-stopp. Och tur var väl det. Vi fick förmånen att träffa kollegans familj; En riktigt trevlig hustru och världens härligaste ettåring mötte oss när vi äntligen hittat fram. Ett bra komplement till m. De hade dessutom bekanta där som förgyllde tillvaron ytterligare. Tiden går fort när man har roligt brukar man säga. Det korta glass/kaffe-stoppet blev ett lite längre glass/kaffe/tjööta/klappa barn/spela x-box/snacka skit-stopp istället.
Inget "tyvärr" dock. Jag är glad att vi stannade så att man fick förmånen att möta dessa härliga människor.
Tack m,j&n för att ni fick oss att känna oss så välkomna trots våldgästningen!
Tre timmar i bilen till , sen var vi framme. Lite tacopaj och en Zlatopramen gjorde att man kunde sova gott sedan.
Blev väckt lite senare än tänkt på morgonen. Hade lite att ta igen. Sen var det full rulle med undantag för ett par matpauser. Det tunga hade redan flyttats innan vi kom dit så det var kirurgmikke som fick ta vid. Skruva ihop/isär/ner/upp diverse inredning,el och rörmokeri tar tid. Vi borde nog ha ett tv-team med oss om det händer igen för många hade haft mycket att lära av oss. Till exempel hur man får en resväska att passa i ett utrymme som är mindre än resväskan utan att ändra formen på resväskan...eller utrymmet...
Efter uträttat dagsverke blev det lite mer avkall på dieten. Zlatopramen, vin, whisky, krabba och möglig ost gjorde "Så mycket bättre" så mycket bättre. Osten? Saint Aguir om nån vill prova. Grymt god.
Imorgon är det advent och hemresa som gäller. Ser faktiskt fram emot lite vardag igen. Det har varit lite för lite av det på sistone.
Ta hand om varandra!
lördag 26 november 2011
fredag 25 november 2011
En sån karl...
Jag har varit gräsänkling ett par dagar nu. Vad hittar man på då? Det gäller ju att passa på att göra nåt man annars inte tar dig för.
Hade det varit helg och inga andra åtaganden stod i vägen skulle möjligheterna varit fler. Men nu ska man upp och jobba tidigt i morgon bitti.
Total makt över fjärrkontrollen är inte fy skam det heller.
Sjunka ner i soffan och bara titta på program som Hustrun inte gillar. Inte helt fel.
Har jag gjort det?
Nännemensan!
Som den fantastiska karl man är så satte man genast igång med städningen. I alla fall det som inte redan var avklarat. Min underbara svärmor hade nämligen redan varit här och plockat i ordning och dammat. Stakar, stjärnor och gardiner hade hon också placerat ut inför advent. Hon måste ha skolkat från svärmorsskolan för hon är inte den "typiska" svärmor det skrivits så många skämt om. Man det kan jag stå ut med.
Jag gav i alla fall dammsugaren en rejäl åktur och båda badrummen gnuggades tills de var gnistrande rena. Klart! Huset fint inför helgen. Matlådor fixade jag igår så det behövde jag inte tänka på.
Får passa på att skicka ett stort GRATTIS till Hustrun för att hon hittat en sån karl som jag. Inga råttor dansandes på bordet här inte. Nej du! Här ska man göra nytta.
Tror det var mig Mats Rådberg tänkte på... För det är inte alltid så lätt att vara ödmjuk.
I helgen ska jag dessutom fortsätta att vara duktig och hjälpsam. Då ska min gamla Mor flytta. När de stora grejerna ska flyttas ser hon till att kalla in nån som hon vet gör det bäst. Råstyrka i kombination med stil och finess: Moi.
Som sagt. Det ÄR verkligen inte lätt...
Hade det varit helg och inga andra åtaganden stod i vägen skulle möjligheterna varit fler. Men nu ska man upp och jobba tidigt i morgon bitti.
Total makt över fjärrkontrollen är inte fy skam det heller.
Sjunka ner i soffan och bara titta på program som Hustrun inte gillar. Inte helt fel.
Har jag gjort det?
Nännemensan!
Som den fantastiska karl man är så satte man genast igång med städningen. I alla fall det som inte redan var avklarat. Min underbara svärmor hade nämligen redan varit här och plockat i ordning och dammat. Stakar, stjärnor och gardiner hade hon också placerat ut inför advent. Hon måste ha skolkat från svärmorsskolan för hon är inte den "typiska" svärmor det skrivits så många skämt om. Man det kan jag stå ut med.
Jag gav i alla fall dammsugaren en rejäl åktur och båda badrummen gnuggades tills de var gnistrande rena. Klart! Huset fint inför helgen. Matlådor fixade jag igår så det behövde jag inte tänka på.
Får passa på att skicka ett stort GRATTIS till Hustrun för att hon hittat en sån karl som jag. Inga råttor dansandes på bordet här inte. Nej du! Här ska man göra nytta.
Tror det var mig Mats Rådberg tänkte på... För det är inte alltid så lätt att vara ödmjuk.
I helgen ska jag dessutom fortsätta att vara duktig och hjälpsam. Då ska min gamla Mor flytta. När de stora grejerna ska flyttas ser hon till att kalla in nån som hon vet gör det bäst. Råstyrka i kombination med stil och finess: Moi.
Som sagt. Det ÄR verkligen inte lätt...
onsdag 23 november 2011
Nukleus suprachiasmaticus
Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att lära mig att uttala rubriken. Men den/det har gäckat mig i många år. Det handlar om dygnsrytm.
Jag är så in i bövelen morgontrött. Inte så konstigt med tanke på att jag sover alldeles för lite.
För sova kan faktiskt vara en konst. Nu tänker jag inte krångla in mig i en massa teorier kring narkolepsi eller insomnia utan jag tänker mer på mina egna åkommor. Vet inte om det är åkommor förresten. Min kropp vill helt enkelt inte sova på mina villkor.
Kom nu inte med "Gå och lägg dig tidigare då". Det har jag provet. Funkar inte. Det ökar bara tiden från sänggående tills jag somnar. Antalet sömntimmar är sammalika.
En del har den härliga förmågan att kunna somna så fort huvudet vilar på en kudde. Inte jag. I alla fall när det är dags att sova på kvällen.
Tack och lov så lider jag inte så mycket av det. När jag väl somnar så sover jag som en stock. Det mest irriterande är att man inte kan sova när man vill.
Men har ni några bra tips så tar jag gärna emot dem. Tror nog att jag provat det mesta genom åren, men man kan ju alltid prova igen.
Jag är så in i bövelen morgontrött. Inte så konstigt med tanke på att jag sover alldeles för lite.
För sova kan faktiskt vara en konst. Nu tänker jag inte krångla in mig i en massa teorier kring narkolepsi eller insomnia utan jag tänker mer på mina egna åkommor. Vet inte om det är åkommor förresten. Min kropp vill helt enkelt inte sova på mina villkor.
Kom nu inte med "Gå och lägg dig tidigare då". Det har jag provet. Funkar inte. Det ökar bara tiden från sänggående tills jag somnar. Antalet sömntimmar är sammalika.
En del har den härliga förmågan att kunna somna så fort huvudet vilar på en kudde. Inte jag. I alla fall när det är dags att sova på kvällen.
Tack och lov så lider jag inte så mycket av det. När jag väl somnar så sover jag som en stock. Det mest irriterande är att man inte kan sova när man vill.
Men har ni några bra tips så tar jag gärna emot dem. Tror nog att jag provat det mesta genom åren, men man kan ju alltid prova igen.
söndag 20 november 2011
Jag står för mina åsikter
Är det så unikt? undrar ni kanske. Ja, på sätt och vis.
Jag tycker ofta jag hör folk kritisera andra för att inte göra det. Tyvärr verkar det som att det nuförtiden betyder att man inte får ändra sin åsikt alls.
Att man då är svag och bara vänder kappan efter vinden.
Jag har åsikter om det mesta. En del på riktigt svaga grunder. Då är det väl bara bra att kunna diskutera dem och om argumenten då talar mot mej är jag inte sämre än att jag kan ändra mej. Eller?
Hur många gånger som helst om jag vill. För jag tycker som jag tycker och om det bara beror på dagsformen eller att någon lyckas övertyga mej om annat så kan väl inte det göra nåt? Självklart försöker jag i min tur argumentera för min sak och utgår från att den/de jag för stunden tjatar på till slut håller med mig.
Men vissa individer "står för sina åsikter" så envist att de inte är mottagliga för argument som talar emot dem. Stackars dem säger jag.
För i grund och botten så håller väl alla med mej? I allt?
För jag vet alltid bäst. I alla fall efter jag ändrat mig...
Jag tycker ofta jag hör folk kritisera andra för att inte göra det. Tyvärr verkar det som att det nuförtiden betyder att man inte får ändra sin åsikt alls.
Att man då är svag och bara vänder kappan efter vinden.
Jag har åsikter om det mesta. En del på riktigt svaga grunder. Då är det väl bara bra att kunna diskutera dem och om argumenten då talar mot mej är jag inte sämre än att jag kan ändra mej. Eller?
Hur många gånger som helst om jag vill. För jag tycker som jag tycker och om det bara beror på dagsformen eller att någon lyckas övertyga mej om annat så kan väl inte det göra nåt? Självklart försöker jag i min tur argumentera för min sak och utgår från att den/de jag för stunden tjatar på till slut håller med mig.
Men vissa individer "står för sina åsikter" så envist att de inte är mottagliga för argument som talar emot dem. Stackars dem säger jag.
För i grund och botten så håller väl alla med mej? I allt?
För jag vet alltid bäst. I alla fall efter jag ändrat mig...
måndag 14 november 2011
Faderskap och att veta allt
"Pappa. Hur kan du veta allt?"
Det frågade min son mig för ett gäng år sedan.
Det var väl egentligen inte så svårt att svara på.
Jag fick helt enkelt justera hans verklighetsuppfattning genom att avslöja att så inte är fallet.
Men samtidigt blev man lite skrämd.
För i hans värld var jag kanske den mer eller mindre perfekta människan.
I alla fall var jag den som hade svaret på livsavgörande frågor som:
"Var kommer mitt i natten ifrån?" eller "När ska vi nånsin skaffa två toaletter?"
Fars dag har passerat.
Ingen dag som firas med pompa och ståt hos oss direkt. I alla fall inte med tårta och fyrverkerier.
Men kan man begära mer än att få kaffe på sängen och bli bjuden på bio av Sonen?
Inte kan jag tänka mej vad som skulle kunna göra det bättre i alla fall.
Det är speciellt att vara far.
Men hur lång tid kan det ta innan det känns naturligt?
Det kan fortfarande kännas lika nytt och skrämmande fastän det gått så många år sedan det blev ett faktum.
Att vara pappa när man själv känner sig som en ungdom kan kännas lite konstigt emellanåt.
Jag är ju inte lika vuxen som mina föräldrar alltid varit. Prestationsångesten finns alltid där;
Man vill ju vara den perfekta pappan, men hur mycket man än försöker så finns det alltid saker man kan göra bättre.
Och jag undrar ofta ifall de beslut jag tar när det gäller honom är de rätta. Det betyder alltså att man inte perfekt.
Att då och då -i detta fall på Fars dag- få känna att man faktiskt gör saker och ting rätt och att det faktiskt uppskattas är stort.
Däremot har jag den perfekta Sonen.
Inte för att han är guldaspirant i några officiella OS-grenar (ännu), utan för att han har alla egenskaper som just min son ska ha.
Så NÅT bra måste han ha fått ut även av mina gamla gener. Det fanns ju en person till att ta av som i mina ögon har bättre att komma med...
Men även om jag som stolt far gärna tar åt mig en stor del av äran är det ändå bara en liten del av det som formar honom.
Människorna runt honom är helt underbara. Jag har svårt att tänka mig att han skulle kunna ha det bättre.
Man snackar ofta om bortskämda barn, och visst kan jag erkänna att jag i mångt och mycket skämmer bort Sonen.
Men bortskämda föräldrar pratas det inte om så ofta. De måste ju också finnas.
I alla fall så är min sons föräldrar borskämda.
För vi har världens bästa unge...punkt.
Hoj hoj.
Det frågade min son mig för ett gäng år sedan.
Det var väl egentligen inte så svårt att svara på.
Jag fick helt enkelt justera hans verklighetsuppfattning genom att avslöja att så inte är fallet.
Men samtidigt blev man lite skrämd.
För i hans värld var jag kanske den mer eller mindre perfekta människan.
I alla fall var jag den som hade svaret på livsavgörande frågor som:
"Var kommer mitt i natten ifrån?" eller "När ska vi nånsin skaffa två toaletter?"
Fars dag har passerat.
Ingen dag som firas med pompa och ståt hos oss direkt. I alla fall inte med tårta och fyrverkerier.
Men kan man begära mer än att få kaffe på sängen och bli bjuden på bio av Sonen?
Inte kan jag tänka mej vad som skulle kunna göra det bättre i alla fall.
Det är speciellt att vara far.
Men hur lång tid kan det ta innan det känns naturligt?
Det kan fortfarande kännas lika nytt och skrämmande fastän det gått så många år sedan det blev ett faktum.
Att vara pappa när man själv känner sig som en ungdom kan kännas lite konstigt emellanåt.
Jag är ju inte lika vuxen som mina föräldrar alltid varit. Prestationsångesten finns alltid där;
Man vill ju vara den perfekta pappan, men hur mycket man än försöker så finns det alltid saker man kan göra bättre.
Och jag undrar ofta ifall de beslut jag tar när det gäller honom är de rätta. Det betyder alltså att man inte perfekt.
Att då och då -i detta fall på Fars dag- få känna att man faktiskt gör saker och ting rätt och att det faktiskt uppskattas är stort.
Däremot har jag den perfekta Sonen.
Inte för att han är guldaspirant i några officiella OS-grenar (ännu), utan för att han har alla egenskaper som just min son ska ha.
Så NÅT bra måste han ha fått ut även av mina gamla gener. Det fanns ju en person till att ta av som i mina ögon har bättre att komma med...
Men även om jag som stolt far gärna tar åt mig en stor del av äran är det ändå bara en liten del av det som formar honom.
Människorna runt honom är helt underbara. Jag har svårt att tänka mig att han skulle kunna ha det bättre.
Man snackar ofta om bortskämda barn, och visst kan jag erkänna att jag i mångt och mycket skämmer bort Sonen.
Men bortskämda föräldrar pratas det inte om så ofta. De måste ju också finnas.
I alla fall så är min sons föräldrar borskämda.
För vi har världens bästa unge...punkt.
Hoj hoj.
tisdag 8 november 2011
Blogg, höst och tillhörande aktiviteter.
Pressen ökar.
Genomslagskraften i bloggen är enorm och det är bara en tidsfråga innan jag får en egen fanclub.
Flera personer har nämligen efterlyst fler inlägg.
Exakt hur många avslöjar jag inte, men det är fler än jag själv och Mållgan.
Jag måste i alla fall börja skriva "ni" istället för "du". Med gement "n". För så fint folk är du/ni inte. Om nu inte nån av er vill bekänna släktskap med kungafamiljen eller Chuck Norris.
Jag tror att jag överger det här med bakningen. Ingen verkar ha provat receptet jag så generöst bjöd få i förra inlägget.
Eller så har ni det, men inte vågat erkänna...
torsdag 3 november 2011
100%
Så mycket av mitt bloggande finns framför dig just nu. Dessutom är chansen stor att just du utgör 100% av min bloggs läsare. Detta kommer nog säkert att ändras. Kanske. För vad ska man blogga om?
Mode? Hmmm.. Inte riktigt min grej. Men kläder är bra.
Mat? Ja visst. Mat är gott. Det är problemet. Jag är bra på att äta och där är det nog stopp. Allt är gott. Lever är inte mat så det räknas inte.
Sport? Kul att titta på, men det finns tillräckligt med självutnämnda experter inom de flesta sporter så det sammanfattar jag med att konstatera att alla har fel. Utom de som tycker som jag. Dem håller jag med.
Det enda tipset jag fått om vad jag ska blogga om är... bakning...
Vad säger man om det? Gott! Men inte tillåtet för mej. Jag är mitt uppe i en orättvis kamp mot ett alldeles för stort midjemått som envisas med att trakassera mina byxlinningar. Men om du ändå vill ha ett tips:
Blanda fett med socker. Ös på lite kakao om du vill och sen lite mer socker. Kanske ägg med. Det låter bra i alla fall. Rör och vispa lite och skicka in resultatet i ugnen ett tag. Vill man ha lite värme går det säkert bra. Efter ett tag kan man sticka en pinne eller gaffel i röran. Det har jag sett nån göra på tv. Sen kan du äta eller ge bort det. Eller slänga det. Jag skiter i vilket i några månader. Men sen kan du baka på riktigt och bjuda mej.
Jag tror det får räcka nu. Man ska inte ta ut sig för mycket första passet brukar det heta. Så nu ska jag stretcha. Over and out!
Mode? Hmmm.. Inte riktigt min grej. Men kläder är bra.
Mat? Ja visst. Mat är gott. Det är problemet. Jag är bra på att äta och där är det nog stopp. Allt är gott. Lever är inte mat så det räknas inte.
Sport? Kul att titta på, men det finns tillräckligt med självutnämnda experter inom de flesta sporter så det sammanfattar jag med att konstatera att alla har fel. Utom de som tycker som jag. Dem håller jag med.
Det enda tipset jag fått om vad jag ska blogga om är... bakning...
Vad säger man om det? Gott! Men inte tillåtet för mej. Jag är mitt uppe i en orättvis kamp mot ett alldeles för stort midjemått som envisas med att trakassera mina byxlinningar. Men om du ändå vill ha ett tips:
Blanda fett med socker. Ös på lite kakao om du vill och sen lite mer socker. Kanske ägg med. Det låter bra i alla fall. Rör och vispa lite och skicka in resultatet i ugnen ett tag. Vill man ha lite värme går det säkert bra. Efter ett tag kan man sticka en pinne eller gaffel i röran. Det har jag sett nån göra på tv. Sen kan du äta eller ge bort det. Eller slänga det. Jag skiter i vilket i några månader. Men sen kan du baka på riktigt och bjuda mej.
Jag tror det får räcka nu. Man ska inte ta ut sig för mycket första passet brukar det heta. Så nu ska jag stretcha. Over and out!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)